Team Halvorsen-Racing

Roadracing all the way!

Halvorsen-Racing On oktober - 22 - 2018

Hej!

Här kommer en kort summering av säsongen 2018, som man knappast kan kalla för någon säsong överhuvudtaget. 🙁

För om möjligt så känns den ännu värre än säsongen 2017 då man fick tillbringa mestadels av tiden på sjukhus och rehab centret efter den fatala kraschen på hemmabanan den 10 juni.

Hur som, så började allt med massor av körträningar på hemmabanan och med styrketräningar hemma för att få upp så mycket styrka som möjligt i det trasiga vänster benet.

Körträning på hemmabanan

Men trots detta så räckte det tyvärr inte till, vilket resulterade i två sekunders sämre varvtid på premiär racet på Anderstorp. Man ska ju aldrig säga om, ifall och kanske. Men jag gör det ändå och konstaterar att OM jag kört samma tider som jag gjorde 2017 på Anderstorp hade jag stått högst upp på pallen. Fick nu istället nöja mig med en femte plats i både lördagens och söndagens premiär race. 🙁

Men jag är inte bitter… jo, det är jag förresten!!! Hade som sagt långt mycket större förväntningar av min comeback efter bittra kraschen 2017.

Att analysera är ju inte min starka sida men det blev vi tvungna till när det helt plötsligt saknades två sekunder per varv under premiären. Med hjälp av ombord kameran kunde vi konstatera att nedläggnings vinkeln åt vänster sida blev sämre och sämre ju längre in i körpasset jag kom. Jag hade helt enkelt inte uppnått den styrka jag behövde för att orka köra mina gamla varvtider och hålla ett helt race.

Efter dessa två femteplaceringar var målet satt, stenhårt! Jag skulle bara stå högst upp på pallen i nästa deltävling på hemmabanan i Linköping den 2:a och 3:e juni. Inget snack om den saken och träningarna fortsatte med både styrka hemma och körträning på hemmabanan, vilket gav resultat. Jag var nu bara en halv sekund från min personbästa tid och det skulle räcka långt i nästa deltävling. Jag var så glad och lycklig av att nu vara tillbax igen! 🙂

Racehelg på hemmabanan!

Den sista tisdagsträningen innan racehelgen löpte på som vanligt utan några konstigheter med varken mig eller motorcykeln. På fredagen skulle det köras friträningar innan helgens race men redan under första körpasset började det skramla i växellådan ut ur kurvorna på tvåans växel… Nej, nej, neeej!, tänkte jag och fick kalla kårar längs med ryggen. Detta eftersom jag redan då kände på mig att det var kört och att jag inte skulle få bevisa för mig själv att jag var tillbaka genom att få kliva högst upp på pallen denna helg. Jag brukar inte vara så negativ utan istället bara gå in i depån och lösa problemet. Men mitt sjätte sinne sa väl till mig att denna gång har vi inte reservdelar så det räcker, vilket tyvärr visade sig att stämma. 🙁

De va ju självaste f-n va det var svårt att få till det nu för tiden!

Nå väl, hojen plockades isär hemma, delar beställdes och vissa delar lämnades iväg för kontroll, det sist nämnda skulle visa sig att ta väldigt lång tid och till sist gick luften och hoppet ur en om att åtminstone få köra racet i Falkenberg och senare även finalracet på Torpet. Suck, vilken bedrövelse och vilken skitsäsong! Ursäkta uttrycket, men detta var faktiskt nästan värre än att ligga på sjukhuset halva sommaren som jag gjorde säsongen 2017. Två rasade motorer i garaget och en hoj som bara står och står där, nylackad och fin dessutom! Nej denna säsong vill man helst bara glömma och ladda om, hur man nu ska kunna göra det!? 🙁

En positiv grej har i alla fall dykt upp i skrivandets stund! Fick i torsdags reda på att vevaxeln som skulle kollas upp hos Trendab är okey att köra med (lite sent nu kanske när säsongen är över, men bättre sent än aldrig sa min gamla mor alltid) och därmed kan vi nu börja sätta ihop racemotorn. Samtidigt letar vi efter en komplett reservmotor, vilket verkar behövas nu när man envisas med att köra en gammal hoj! 😉

Passar också på att tacka alla som hjälpt oss i år, TACK! Tyvärr blev det inte som vi tänkt oss med bra resultat och mycket exponering, men kanske, kanske får vi en comeback nästa år. Jag tänker inte lova något, för det har ju visat sig vara svårt att hålla löften de sista åren. 🙁  Men vem vet, vem vet…

Vi hörs! Ha de nu så gött i höstrusket!

Med vänlig hälsning. Peter med Team Halvorsen-Racing

 

Categories: Highlight

Leave a Reply

Featured Video