Team Halvorsen-Racing

Roadracing all the way!

Halvorsen-Racing On maj - 20 - 2017

Hej alla!

Här kommer äntligen den oklippta och ocensurerade versionen av första deltävlingen för i år!

Vi kom ned till Anderstorp i hyfsad tid för en gångs skull, trots en liten påtvingad omväg runt vägstationen norr om Skillingaryd. Detta efter att ha blivit noggrant iakttagen av en civil polisbil som passerade oss några kilometer innan vägstationen. Att depåmoppen stod på husvagnens dragarm gjorde säkert inte saken bättre! 😉 Så vi tog det säkra före det osäkra och svängde av E4:an och fortsatte på småvägarna fram till A-torp. För vi hade varken tid eller lust att diskutera om div. kilon hit eller dit med lagens långa arm! 🙂

Väl framme blev det tältresning och förberedelser inför morgondagens friträning som skulle innehålla fyra körpass för samtliga klasser. Dessutom lovade samtliga väderstationer sol, under fredagen i alla fall, så allt kändes för tillfället toppen!

Anderstorp 2017

Fredag morgon gick jag upp strax efter 07.30 samtidigt som resten av depån just vaknade till liv. Mekade på däckvärmarna i god tid eftersom natten varit sval. Ville ju ha genomvärmda däck och fälgar för nu skulle det ju köras hoj utav bara f-n! 😉 Efter en liten stund när jag höll på att plocka fram andra ”bra att ha saker” för dagen såg jag att displayen på däckvärmarna lyste svart!?… Det var ungefär här jag borde ha fattat hur resten av helgen skulle bli!… men inte de inte! Dessa värmare har aldrig någonsin strulat, men nu… varför just nu! Efter en stunds övertalning med först lite fingertappning som senare övergick i våldsamt bankande lyckades jag få igång dessa värmare. Fick sedan gå och knacka på kontrollenheten med jämna mellanrum för att hålla däcken varma resten av helgen. Detta skulle senare visa sig att vara det minsta problemet för oss denna helg. 🙁

Första körpasset närmade sig och jag körde ut på banan ganska lugn och otaggad. Tyckte att alla andra på banan körde som vildar och bara svischade förbi mig på flygrakan. Efter några varv började jag komma igång och fick upp farten men hörde då ett dovt kläppande ljud från någonstans under mig. Speciellt i kurvorna när man som på A-torp hänger ganska länge vid sidan om hojen i de långa svepande böjarna. Satt länge och funderade på vad det kunde vara för ljud. Ett tag hoppades jag på att det var någonting på skinnstället som fladdrade i fartvinden. Började så småningom inse att ljudet nog kom från motor-regionen, tyvärr. Samtidigt flaggades passet av och jag återvände till depåtältet för att ta en funderare. Nämnde inte ens någonting för Tessan om detta som då säker hade belagt både mig och hojen med körförbud! 😉 Jag satte mig lugnt i depåstolen och stirrade på hojen en stund och hoppades på att ljudet skulle försvinna till nästa körpass.

Andra körpasset blev inte som jag hoppats på utan ljudet var kvar och tyvärr nu i ännu större skala. Nu som först insåg jag också att det bara var på treans växel som missljudet fanns och att det tilltog vid gaspådrag. Efter ytterligare något varv hade jag accepterat det faktum att det nog var färdig åkt för denna helg. När jag kom in i depån (innan körpasset var avflaggat) mötte Tessan upp mig och visade undrade med armarna, vad är det för fel! Efter att ha avslöjat problemet för henne ställde vi upp hojen i depåstödet och körde igenom växlarna. När vi kom till treans växel tittade vi på varandra och förstod utan att säga ett ord att det definitivt var färdig åkt, det lät som om växellådan skulle skära ihop vilken sekund som helst.

Det hela kändes väldigt konstigt eftersom växellådan var nyrenoverad för bara ett år sedan. Kanske därför hade vi heller inga reservdelar med till lådan. Ett så snabbt och abrupt slut på denna helg som vi sett fram emot så mycket och trodde skulle bli enkel och mysig med grillning, softa och en pallplats eller två. Tänkte i alla fall att innan vi packar ihop och rullar hemåt så måste jag kolla med Stigefelts Motor i Anderstorp City om de kan tänkas ha delar hemma till växellådan. Jag skulle ju ändå in och hämta komplettering till depågolvet hos Bergo Flooring, som för övrigt har en otroligt hög servicenivå! Tack en än gång Marcus Kraft på Bergo Flooring för fin service och ett juste pris på depågolvet! Bergo Flooring ligger dessutom granne med Stigefelts Motor, så det passade ju fint. Tyvärr hade de inga delar hemma till växellådan men deras son Fredrik kanske kunde ha delar hemma, så jag fick numret till honom och ringde direkt. Fick också tipset av en mekaniker på Stigefelts Motor att det kunde vara en växelgaffel som fått stryk och ville lägga i fyrans växel samtidigt som treans växel ligger i vilket med all säkerhet resulterar i växellådssallad och låst bakhjul… en dyr och tråkig kombination! 🙁 Tur att man slutade köra innan detta inträffade!

Fredrik var mycket trevlig och sa att han hade en begagnad rasad/trasig motor med en fungerande växellåda i sin verkstad. Denna kunde han tänka sig att sälja för ett juste pris och det var verkligen ett juste pris! Jag hade inte så mycket pengar med mig på denna resa, men det spelar ingen roll sa Fredrik, du kan betala senare! Bara du kommer iväg och kan börja meka, så ses vi senare på banan, avslutade Fredrik! Hur juste får man va egentligen!? Tusen tack Fredrik! Nu tändes hoppets låga igen! 😉 Tio minuter senare var reservmotorn lastad i vår racebuss, jag ringde genast till Tessan och sa att vi kommer att rejsa i helgen! Jag har fått tag i en komplett växellåda nu, så du kan börja strippa hojen och förbereda så mycket du kan. Tror att vi båda föll tillbaka i tankarna till ett race på Falkenbergs Motorbana för många år sedan då vi fick göra om samma operation på min gamla Kawasaki ZX-7RR. När jag kom tillbaka till banan hade Tessan förberett det mesta på min hoj trots att hon passade både Sander och Milla samtidigt!? Vilken kvinna, tack för att du finns och alltid ställer upp! 🙂

Vi satte genast igång med att få ur motorn ur hojen med allt vad det innebär. Vi förstod att detta skulle dra ut på småtimmarna eftersom det inte bara handlade om en motor utan två motordemonteringar för att komma åt den friska växellådan i reservmotorn. Man kände sig inte vidare sugen att gå ut ur den varma husvagnen i kvälls kylan på Anderstorp efter den goda middagen och meka växellåda. Men det blir ju inte gjort av sig självt så det var bara till att bita ihop och jobba på! Är det race så är det! 😉

Hoj utan motor… igen! 🙁

Under jobbets gång kunde vi också konstatera felet, vilket alltid är skönt! Hellre det än att inte se något fel och bara chansa! Denna gång var det en hel kugge på treans drev på utgående axel som bara gått av och ramlat ned i oljetråget. Konstigt nog utan att skada någonting annat, men vi tog det säkra före det osäkra och bytte hela lådan rakt av. Mäta vilka delar som går att återanvända på min gamla växellåda kan man göra hemma i lugn och ro när man är pigg och utvilad. 😉 Därefter följde en rigorös rengöring och återmontering av växellåda och motor med Loctite, momentdragning av alla skruvar och dubbel eller trippelkoll på allt. Man vill ju veta att allt sitter som det ska sitta när man i slutet av flygrakan är uppe i 270km/h. 😉

Kugge saknas! 🙁

Lördag!

Klockan 03.00 på lördags morgonen satt motorn på plats i hojen igen och Tessan tackade för sig och törnade in. Jag tackade massor för hjälpen och fortsatte med allt annat som var kvar att göra på hojen så som elsystem, kylsystem, luftburk, drivlina, tank, kåpor osv. Kl.05.30 såg det ut som en fungerande hoj igen och jag gick iväg till duscharna, lite frusen och tog en lång, varm och härlig dusch. Det var underbart!.. Stod där i duschen och hoppades på att allt nu sitter som det ska på hojen och att vi kan vara med och rejsa lite senare idag! Lommade trött tillbaka till husvagnen och kröp ned i en varm och mjuk säng… ahh, underbart! Ställde klockan på sju vilket innebar att jag fick exakt en timmes vila!? 🙁 Sen skulle hojen testas och vara klar för race innan kl.07.30 då jag skulle gå och anmäla mig och betala startavgiften. Hade fått denna special deal av snälla funktionärer på Anderstorp eftersom jag inte visste om vi skulle få ihop hojen eller inte. Det var nämligen så att anmälan till tävlingen stängde redan 21.30 på fredagskvällen. Men jag tyckte att det var onödigt att betala startavgiften om man inte har en hoj att tävla med och det tyckte faktiskt funktionärerna också. Ett stort tack till dem för denna förståelse! Tack!

Då var det dags för test av hojen efter operationen, så jag rullade tyst och försiktigt bort hojen längst bort i depån mellan sovande husvagnar och tält. Depån på Anderstorp är stor och längst bort är det tomt och långt till närmsta tält. Ställde upp hojen i depåstödet så att bakhjulet hängde fritt. Lite nervöst tryckte jag sedan på startknappen och vips så var motorn igång. 🙂 Den lät fint och jag kastade mig ned på backen för att titta efter läckor från motorn, men det var snustorrt överallt och en viss belåtenhet/stolthet infann sig. 😉 Körde igenom alla växlar och kunde konstatera att denna växellåda var det inge fel på! Den spann som en katt på alla växlar nu. Fy f-n va skönt! Nu är vi med i matchen igen, tänkte jag! 🙂

Men den glädjen blev tyvärr kort! 🙁 För när jag var nöjd med testen av växellådan och skulle köra tillbaka hojen till tältet upptäckte jag att det inte fanns någon kraft i motorn. Dessutom såg jag nu när jag väl satt på hojen att FI-lampan lyste ilsket rött. Vad är nu detta!? Rullar tillbaka hojen till tältet och börjar förtvivlat skruva bort kåpor, tank och luftburk igen. Hade en tanke på att jag kunde kanske ha missat en kabel vid halv fyra snåret, när man var som tröttast. ”Tyvärr” hade jag inte det! Plockade ned all el och satte ihop den igen utan att hitta något fel. Noterade också att Power Commandern som styr bränsleinsprutningstiderna hade hängt sig elektroniskt på cirka 70% och visade ingen reaktion vid gaspådrag!? Kopplade bort alla kablarna från batteriet och kollade att alla kablarna verkligen var monterade på batteriet, hittade inget fel där heller. Vad glad man blev när man insåg att vi mekat växellåda hela natten, lyckats med det och nu torskade på ett elfel samtidigt som min klass nu körde ut på lördagens kval. 🙁 Var så less på detta att jag bara ville bara packa ihop och åka hem!

Men för att kunna åka hem måste vi sätta ihop hojen igen så att vi får plats i racebussen. När allt var monterat igen tryckte jag av en händelse på startknappen…bara för att!? Har ingen aning om varför, jag bara gjorde det och tur var väl det för nu hade FI-lampan helt plötsligt slocknat!? Vad hade jag gjort för att laga detta fel, det var ju just den typen av fel som jag skrev om tidigare som inte är ett enda dugg roliga! Jag vill kunna ta på felet, men bevisligen hade jag ju nu gjort detta! Gjorde många och långa tester av hojen med start och stopp osv. Men FI-lampan var nu slock for ever, va skönt!

Tyvärr hade ju nu kvalet gått och har man inte kvalat får man inte starta racet. Så det var väl bara ladda om och vänta på morgondagens race istället. Kände dock att jag ändå måste gå bort och fråga tävlingsledningen om kan få köra i lördagens race. Hej! Ropade de glatt när jag kom innanför dörren. Vi undrade just hur det gick för dig och ditt mekande!? Tydligen kände nu alla till detta, även fast det fanns andra i depån med tekniska problem. Jag berättade hela historien och frågade slutligen om jag ändå kunde få köra i racet för att testa hojen i skarpt läget. Kanske kunde jag dessutom ta några poäng och om inte annat se att allt fungerade för en 100% laddning inför söndagens race. Efter en stunds tänkande sa tävlingsledaren ja, du har ju bankännedom men du får starta sist. Jag blev överlycklig och sprang genast och betalade startavgiften. Efter detta letade jag reda på den tekniska chefen som skulle besiktiga och godkänna min hoj inför race. Hittade en stressad sådan, skjutsade ner honom till vårat tält på depåmoppen och han besiktade både hoj och skyddsutrustningen. Allt var med väl godkänt! Men precis innan han skulle gå såg han dock att jag inte hade ett skydd över frambromsen på höger styrhandtag. Detta hade jag givetvis missat i det nya reglementet för i år! Jag kan tyvärr inte släppa ut dig på banan utan detta, sa han och plockade bort klisterlapparna på både hoj och hjälm som visar att jag är godkänd och får rejsa. Rullgardinen drogs ned framför min kämpar glöd igen! Han tipsade dock om några i depån som sålde dessa skydd och vi for dit på depåmoppen för att hämta ett. Tyvärr var jag inte ensam om att ha missat detta och vart vi än frågade så var allt slutsålt!

Den hjälpande handen fanns dock i depån och kom denna gång från Simon Johansson #25 i rookie600. Han hade lite reservdelar som gjorde att jag kunde plocka ihop ett komplett bromsskydd till min hoj. Tusen tack till dig Simon!!! 🙂 Fick sedan godkänt av besiktnings-farbrorn att rejsa och undrade genast vad nästa grej skulle kunna va som ville jä–as denna race helg!? Nej, jag är inte bitter… bara lite trött! 😉

Nu började det närma sig racestart och jag rullade ut mot banan och hoppades nu så innerligt att allt skulle funka! Kör ett lugnt varv och ställer upp sist på startplattan. Väntar på att bli ivägflaggad på warm up lap och slänger en snabb blick ned på motorn för att se om allt ser okey ut, ser lite vatten i kåpan under motorn och inser att racet är över för mig innan starten ens har gått! 🙁 Funderade på hur jag nu skulle kunna ta ifrån startplattan in till depån när en hel mur inramar hela startområdet. Bestämmer mig för att köra sakta hela banan runt och hålla koll på läckaget så att jag inte förstör greppet i banan inför racet. Blir ivägflaggad på uppvärmningsvarvet och kör därefter besviken in i depån där Tessan möter upp med en undrande blick, upphöjda axlar och handflator. Det gick väldigt lätt att läsa det kroppsspråket…det borde i alla fall betyda typ; Vad nu då!? Eller något sådant. Ja, det undrade ju faktiskt jag med… vad nu då!

Efter en snabb koll kunde vi konstatera att av 18 stycken kylklammor hade jag missat att dra åt en klockan 04.32 i morse, kanske på grund av trötthet!? Va vet jag! 😉 Gjorde sedan lång varm- och testkörning i den tomma delen av depån. Nu verkade allt okey i alla fall och vi tog trötta och besvikna tidig kväll med dusch och en film. Någon grillning var det ingen av oss som kände för, de får bli någon annan gång! Alla fyra somnade ovaggade vid åtta tiden på kvällen. Natti natt!

Söndag och nu var batterierna laddade efter en lång och härlig nattvila. Taggad som f-n  och sugen på revansch kliver jag ut ur husvagnen och ser att det har regnat rejält under natten. 🙁 Fattas bara annat efter den här eländiga helgen. Nu börjades det att spå väder enligt konstens alla regler och efter några vändor till och från banan såg vi att det inte skulle hinna torka upp innan kvalet. Så det var bara till att skruva dit regndäcken och hoppas på torrt till racet i eftermiddag.

Milla provsitter hojen! 🙂

När det blev dags för kval rullade jag ut med både regndäck och regnrock på! 😉 Tänkte nämligen passa på att testa en regnjacka som inköptes för cirka ett år sedan och ännu inte provats. Tog det väldigt lugnt i några varv och kände verkligen efter, att allting funkade som det skulle och tittade efter nya läckor. Men denna gång såg det ut som om vi till slut lyckats med allt och jag började få tillbaka förtroendet för hojen. Kändes till och med helt okey att köra med regndäck och jag började få upp farten. Körde om allt och alla och kände mig som en kung på banan! 😉 Gick strax därefter in i depån till Tessan och kollade lufttrycket i regndäcken och slitaget på desamma. Fick info. av Tessan att jag nu låg på en femte plats. Gick ut igen på en nu upptorkande bana och körde så mycket jag bara kunde i alla vattenpölar jag kunde hitta för att kyla ned däcken, så att de inte skulle brinna upp! Laddade på så mycket jag bara vågade för att försöka kvala in i första startled och lyckades faktiskt med detta. Förbättrade min tid så pass bra att jag kvalade in på en fjärde plats vilket ger en startplats längst till höger i första startled. En bra startposition, tycker jag, om man lyckas få till starten.

Solen började nu komma fram och jag började tro på en bra avslutning på den här helgen. I väntan på race start, som var först kl.16.10, passade vi på att vara lika tråkiga som alla andra som har bråttom hem. Så vi packade ihop tält, golv, stolar, bord, verktyg och alla andra bra att ha delar. För att vara klara för avfärd direkt efter målgång och detta är något som vi inte gillar. Tvärtom brukar vi gärna stanna kvar i lugn och ro och rulla hemåt först dagen efter. Men denna gång skulle jag tyvärr börja jobba vid midnatt och Sander hade ju sin skola att tänka på nästa dag.

Då var det äntligen dags för race och jag kände verkligen så, ville bara ut och slåss om pallplaceringarna! Sighting lap och warm up lap löpte på bra, allting satt och allting funkade! Jag ville bara iväg och ge allt! Ställer upp för start i min startruta och när hela startfältet är samlat och uppställt lämnar killen med den röda flaggan banan och pekar på de röda lamporna som strax skall tändas. Lamporna tänds och när de slocknar är det full gas som gäller. Det känns som en evighet innan de slocknar trots att de bara lyser mellan tre och fem sekunder. Får till en kanonstart och går in som tvåa i första kurvan och ut på flygrakan drar jag till och med ifrån klungan bakom mig. Men all denna glädje bryts ganska snart! För precis när jag avverkat första varvet ser jag att röda flaggan kommer upp vilket betyder att någon har kraschat och ambulansen är på väg ut på banan. Slår av på farten och rullar tillsammans med alla andra in i depån, ser när vi passerar ingången till karusellen hur en förare ligger stilla på banan och förstår nu ändå alvaret i det hela. Kör in till Tessan i depån och får på däckvärmarna som redan var nedpackade och nu fick packas upp igen. Gick och väntade på utsläppssignalen, kollade att däckvärmarna värmde däcken som de skulle och försökte ladda om för en ny start och ett nytt race.

Plötsligt kom utsläppssignalen och lugnet förbyttes mot full aktivitet med att ta sig ut på banan igen innan utsläppet stänger. Det är nämligen bara öppet i cirka två minuter. Så det gäller att hinna ut i tid om man inte vill starta inne ifrån depån och därmed hamna sist ute på banan. Väl ute på banan igen ställer vi alla förare upp oss för en omstart och eftersom vi bara hade kört ett varv av racet gäller samma startuppställning som tidigare. Nu gällde det bara att få till en lika lyckad start som förra starten! Tyvärr blev det inte så… jag hade inte längre något fokus kvar och floppade starten helt. Kom in som sexa i första kurvan från min fjärde startruta!? 🙁 Va e detta!? Lyckades emellertid att samla ihop mig och ganska omgående ta tillbaka min fjärde plats. Efter ytterligare några varv såg jag att jag körde snabbare än föraren som låg på tredje plats i racet och såg chansen att i alla fall kunna få en pallplats denna helg. Tog mig ganska enkelt förbi honom på innern mitt i kurva 1. 😉

Solen hade nu värmt upp banan hela eftermiddagen och jag hade bara ett varv kvar av racet. Ett varv kvar till min tredje plats på pallen! Då händer det som inte får hända och som även hände mig förra året här på Anderstorp. Den nu ganska varma banan och det tuffa racet har fått upp temperaturen rejält i mitt bakdäck och därmed även lufttrycket. Detta i sin tur gör att när jag vrider på gasen lite för mycket ut ur kurva 1 mot flygrakan tappar jag fästet med bakdäcket i asfalten… jag är helt övertygad om att jag nu kommer krascha i en så kallad ”highsider”. För när bakdäcket (efter sladden) återfår fästet i asfalten igen står hojen nästan på tvären mot färdriktningen, vilket gör att man med full kraft skjuts ut ur sadeln som på en rodeohäst. Men envis som man är vägrade jag släppa styret och blev hängandes upp och ned på toppkåpan stirrandes rakt in i framhjulet. En enda tanke for genom huvudet… Det här kommer att göra ont!.. Men konstigt nog blir det ingen krasch, hojen återfår sin tidigare stabilitet och jag kastar mig genast tillbaka i sadeln och ger full gas. Samtidigt blir jag passerad av #23 Oskar Paulsson, som just lyckats undvika att köra in i mig vilket jag är väldigt tacksam för! Tack Oskar! 😉 Tappar med detta lilla äventyr chansen att få stå på pallen denna helg. 🙁 Men skam den som ger sig och jag är ikapp Oskar redan till näst sista kurvan innan mål men lyckas inte ta mig förbi. Bestämmer mig för att satsa allt på ett kort i sista kurvan och försöka att ta mig om på innern. Tänkte på vad Rossi brukar säga ”Hell i have to try…”. Näst sista kurvan är en mycket lång höger sväng och jag ser att jag är snabbare än Oskar här. Hade faktiskt snabbaste tid av alla i sektor tre! 🙂 Jag kryper upp riktigt nära på hans vänstra sida för att kunna ”stänga dörren” för honom när han bromsar, viker över åt vänster och går in i sista kurvan som är en skarp vänstersväng på cirka 120 grader precis innan mållinjen. Lyckades faktiskt med detta men fick tyvärr med mig för lite fart ut på rakan och Oskar hinner komma upp jämsides med mig på min vänstra sida precis när vi passerar mållinjen. 🙁 Ingen av oss vet då vet som tog tredje platsen, jag hoppas ju så klart att det var jag! Vore skönt med en liten belöning efter denna helg! Kör ikapp och grattar #83 Anton Karlström som denna dag tog första platsen på väg tillbaka till depån. Inne i park ferme får jag frågan vilken placering jag har och svarar att jag vet inte! Får då en undrande blick tillbaka och jag förklarar läget varpå han skickar upp Oskar och mig till tävlingsledningen. Väl där man har noterat mig på en tredjeplats trots att våra transpondertider är identiska. Till slut kommer man fram till, efter vissa påtryckningar, att man får plocka fram ett målfoto. När detta väl kommer fram kommer nästa kalldusch denna helg… för på fotot ser man tyvärr ganska tydligt att jag förlorade tredjeplatsen med exakt 20 centimeter, ett halvt framhjul! 🙁 Jag grattade Oskar, skakade tass och lämnade ganska besviken tidtagartornet som den störste förloraren, precis utanför pallen på en fjärde plats.

Hämtade sedan hojen i park ferme och lastade genast in den i bussen, plockade ihop det sista och rullade sakta ut från banområdet till landsvägen. Vi satta alla tysta en bra stund i bussen och funderade/reflekterade över vad som egentligen hände denna helg på Anderstorp. Den var ju helt klart händelserik!

Med oss hem efter denna helg hade vi en massa trötthet, en stor besvikelse, 13 cup poäng och en ny PB.

Ser nu fram emot att få visa alla dessa förare var skåpet ska stå och vem som är snabbast på nästa deltävling, på hemmabanan i Linköping den 10-11 juni! 😉

Väl mött där!

 

Med vänlig hälsning. Peter med Team Halvorsen-Racing

Categories: Highlight

Leave a Reply

Featured Video